fredag 18 maj 2012

När olyckan är framme

Min stackars lilla älskade pojke kom farandes nerför trappan med huvudet före i kväll. Ända uppifrån och hela vägen ner och han hann volta runt två varv innan golvet kom emot. Jag såg det inte men bara ljudet av fallet var förfärligt. Det blev att åka iväg i ilfart till första hjälpen för han fick ett riktigt hemskt och djupt hack i ögonbrynet som vi insåg på en gång att behöver sys. Vi fick vänta en bra stund innan doktor Olga sydde ihop honom med två fina stygn och en snäll sköterska plåstrade om såret. Jag själv blev svimfärdig och illamående ett tag där och fick sätta mig ner så jag inte skulle vinka omkull. Han var duktig hela tiden men kämpade vilt emot och skrek i högan sky när Anders och sköterskan höll fast honom. Jag och Frida gick it under tiden. Han har också flera blåmärken på huvudet och på axeln och vi får väcka honom ett par gånger i natt för att kolla att han vaknar till. Stackars lilla gubben, det var just det där jag varit rädd för att sku hända.

3 kommentarer:

  1. Nå vooj,stackars lilla!Nästan så ja byri pyyl:-)

    SvaraRadera
  2. Usch! Ljudet när barn rullar ner för trappan!
    Så obehagligt.

    Hoppas att han repar sig snabbt!

    SvaraRadera